Älskade Maryam. Älskade mormor Maryam. En gång så vacker, nu endast liten och rynkig, lik sin långa småblommiga kjol vars rynkor ej går att stryka ur längre. Älskade gamla mormor, med de snällade ögonen jag skådat i mitt korta liv. Älskade lilla mormor, en gång ståtlig, nu endast vis. Jag tar hennes gamla hand i min. Vi går inte längre än till bakgården. Sakta. sakta. Hennes varma men sträva hand i min. När hon blir trött och stannar upp sluter hon ögonen. Faller emot min axel. Hennes tunna röst i mitt öra viskar tyst “Min älskade, min kärlek. Det är inte bara jag som är sjuk. Hela vår värld är sjuk. Sjukdom dryper om den.” Älskade mormor Maryam. Hon trycker min hand och vi går in igen.
-Saga
Tack. Det där var drabbande !